Trodde ett tag att jag skulle dö, låg först på ”iva” sedan infektion i Uppsala. Många avdelningar har det blivit. Idag kommer ni få veta saker jag såg & upplevelse av mig allt är såklart inte ”sant” men annat är. Till min yngre publik vid frågor efter ”prata med er förälder” jag vet att min publik av läsare är i olika åldrar. Just därför ska jag innan vi startar göra en poll där ni kan svara ni är såklart anonyma.
Loading ...
Nu börjar vi, klart om åldrar etc. Nu till allvarligt, jag låg ju länge på sjukhus som ni vet ”ni flesta iallafall” mycket som ni inte vet även om jag tidigare har skrivit om detta. Jag fick alltså covid-19 i hjärnan som gav mig en hjärninflammation, och så vidare. Egentligen kunde jag dö där, men kämpade som f.. Så jag överlevde ”peppar peppar” och ärligt även om resan är lång efter. Så kommer jag aldrig sluta kämpa. Men om vi faktiskt ska gå in djupare. Jag mötte massa nya ansikten, jag trodde vissa var vänner sedan förr, andra kusiner. Men i själva verket hade jag aldrig träffat dom innan. Folk fatta nog inte hur sjuk jag var? Vissa fråga dom som jag trodde var vänner och kusiner, känner honom er? Alltså andra kollegor. Nej jag kände ingen. Men var så sjuk så jag hade hallucinationer deluxe ibland. Så jag trodde på riktigt att det var så sa fel namn till folk ibland, kunde prata än då. Vet inte när jag tappade talet, vet ärligt inte ens min ”reaktion” hur jag reagerade över att inte längre kunna prata, mycket är frågetecken för mig. Men jag vet lite hemsk heter från den tiden alltså med mig, då jag inte vet ålder på alla så låter jag sånt vara osagt.
Hur tankarna gick vet inte om ni minns skrev i ett inlägg ”kändes som en mardröm” och mycket riktigt ett tag kändes det så. Ville vakna, ville ha allt som förut. Men gick inte. Var då flykt tankarna kom. Jag i mitt huvud trodde typ det var ett fängelse. Men jag var på en bra plats. Men allt var så fel. Jag trodde personal med flera ville döda mig. Jag vet såklart idag att så inte var fallet. Men det var bland annat därför med, jag tänkte fly men var? Hem? Att ta sig utan pengar, kan inte prata och ute var det kallt. Är ju ingen bra lösning. Så att personal stoppa mig var bra! Jag tänkte mycket i min säng jag låg i, ibland tänkte jag ”undrar om det går att mutta andra patienter?” Självklart gick inte det. Men i mitt huvud var jag miljonär. Så såg mig själv ge folk väskor fulla med pengar. Som såklart inte finns. Men är man så sjuk är det lätt att bli ”galen” och idag när jag ser tillbaka funderar jag om jag inte var lite ”galen”, men självklart var en jobbig tid i mitt liv. Det går inte att snacka bort! Men för att korta ner lite, lever och mår väl hyfsat men psykiskt nej.
Jag har en till sak att säga om denna period, jag var så sjuk så visste inte direkt vad content var då? Så saknas bilder. Men ni förstår nog. Letat på min gamla telefon för eran skull. Med hade en annan telefon. Det var Mormors gamla ska höra med henne om hon hittar något vad som helst, kan vara en bild på min rullstol från sängen. Finns det någon bild kommer ni få den i ett framtida inlägg.
Detta hör inte direkt till ämnet men kul ”fakta” har idag gått: 1731 och det tar sig. Får glädja mig av det lilla. Blir mer steg framöver! Men duger för nu. Har varit på lite ärenden. Och är nu helt slut…
Sociala medier:
Tiktok: Talsvorigheter
Snapchat: Talsvorigheter
Youtube: Talsvorigheter
Pinterest: Talsvorigheter
Twitter: talsvorigheter.se
Instagram: Talsvorigheter.se
Facebook sida: Talsvorigheter.se
kunskap bank och frågor där ni kan ställa om ni undrar något om hjärnskadan min? (Länk)
har ni ytligare frågor som inte rör hjärnskadan? Så kontakta mig på messenger.
Söker just nu samarbete med någon bloggare hör av er vid intresse!