Vill börja med att tacka er som faktiskt följer och stöttar mig. Fortsätt med det! Och nej kommer självklart inte sluta även om jag la upp det så? Jag måste bara skriva av mig lite. Och det tänkte jag göra nu.
Har följare här från hela Sverige och det är jag sjukt tacksam för. Ni kanske inte är så många men jäkligt loyala följare, har ni missat finns jag även på Patreon snart kommer något jäkligt stort där för medium och ni med högst tier vet har varit jäkligt inaktiv där och det ska jag ändra på nu. Men detta är inte om Patreon vi ska snacka om utan ville bara nämna det är du över 18 år då tycker jag att du ska bli en medlem där.
Jag har nu haft min hjärnskada två år om inte mer, sätt och hört sjuka saker till positivt. Något som stör mig något så grovt är att många av er som tidigare var nära vänner knappt hör av er längre. Jag kanske inte är som förut utanpå? Men alltså seriöst? Har ni ens tänkt tanken att lära känna Vincent nu? En person som redan hunnit vara på psyk engång, nästan varit på väg till att bli alkolist? Sitter själv eller inte själv helt har ju min familj men vad mer har jag? Engång i tiden frågade folket mig "hur är det Vincent? Vill du hänga med till Pinchos etc? Alltså en ärlig fråga vad är ni idag?" Efter att jag och min dåvarande flickvän valde att gå skilda vägar försvann många? Namn är inte ens på tal om att nämna men något borde ske? Jag är kanske inte själv den bästa på att höra av mig? Men det betyder inte att man i alla fall kan visa lite omtanke om man känner mig, skriva exempel "hur är det med dig? Eller mår du bra?" Dessa ord kan göra min dag? Vet att jag även inte själv varit den snällaste i början? Men tänk er själva ni måste börja om från start med gång, tal, finmotorik, bygga muskler & lära er cykla etc. Hur skulle ni själva må då? Exakt där är jag i min resa kommit en bra bit? Men ärligt inte ens halv väg? Så kan behöva stötning på vägen. Ni kanske inte själva mår bra ibland ser jag det kan ni räkna med ett meddelande från mig.
Vill absolut inte göra mig ovän med någon men ser allvarligt på situationen? Och vet jag sa till en engång "Ni har säkert glömt bort mig? Och då mådde jag verkligen skit. Idag vet jag att det inte är så. Men man kan finnas mer för varandra" Det kanske låter hårt men för eller senare skulle ni ändå få höra det? För det är min sanning?
Vill bara avsluta detta allvarsamma snack med att jag har upptaderat startsidan här om ni vill veta det senaste?
Tiktok: Talsvorigheter
Snapchat: Talsvorigheter
Youtube: Talsvorigheter
Pinterest: Talsvorigheter
Twitter: talsvorigheter.se
Instagram: Talsvorigheter.se
Facebook sida: Talsvorigheter.se
Söker just nu samarbete med någon bloggare hör av er vid intresse!